Vilseledande statistik om antisemitism


En FRA-studie 2013 som citerades 2016 och skärmdumpats året därpå har blivit allmän statistik. Ungefär så lyder bakgrunden till den statistik som används lite varstans men som ingen tycks ha läst.

Såhär gjordes undersökningen: i september och oktober 2012 laddade FRA upp ett frågeformulär som vem som helst som ansåg sig vara jude (och hittat till undersökningen) fick svara på. De samlade in upplevelser om antisemitism samtidigt som de informerade om FRA. Undersökningen var öppen i Belgien, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Lettland, Sverige och Storbritannien. (I Rumänien svarade endast 67 personer på hela undersökningen vilket gjorde att de presenterade det som ett eget appendix, ”Survey in Romania” s. 76.) Av de drygt 6000 tusen som svarade fanns 810–703 i Sverige (lite över hundra hoppade av i mitten).

Om förövare finns fyra på förhand bestämda alternativ: muslimska-, kristna-, höger- eller vänsterextrema. Hur otillräcklig och diffus indelning än tycks vara så betonar den i varje fall ett övergripande värderingssystem, som om antisemitism vore en ideologi snarare än idéer och fördomar.

Förlitar man sig helt på offrens subjektiva bedömningar och låter urvalet så att säga ”välja sig själv” blir den inte på så få till antal statistiskt säkerhetsställd. Får det några konkreta konsekvenser? Många respondenterna har valt både ”någon med vänsterextrema politiska åsikter” och ”muslimska extremistiska åsikter” – huruvida det är två olika personer som samverkar eller en och samma alltihop kan inte framgå utifrån metoden.

Statistik från FRA

2016 publicerade Lars Dencik och Karl Marosis Different Antisemitism (2016) i Kantor Center for the Study of Contemporary European Jewry. Alternativen ”inget av de överstående” (21 procent) och ”vet inte” (11 procent) har försvunnit från FRA 2013.

Lars Dencik och Karl Marosis Different Antisemitism (2016)

Denna gång är frågan en aningen annorlunda formulerad och handlar om attack och hot. Det står inte varför statistiken skiljer sig från FRA. Eftersom Dencik själv påpekar att han utförde studien i Sverige så har han rimligtvis återanvänt fakta från FRA som inte publicerades 2013. 22 procent av de redan få utvalda personer hade upplevt antisemitiska hatbrott senaste 12 månaderna. De fall som visas är alltså inte procent längre, det är 81 olika fall som personerna nämner. (För att komma fram till att det inte är statistik så är det inte svårare än att plussa ihop staplarna 51+25+5+0=81.)

Varifrån kommer bilden som spridits på internet? Den återkommer i en tredje studie, publicerad i juni 2017. Det är en studie som diskuterar om studien. Skämdumpat från en norsk studie, så fick bilden spridning i sommar och har återkommit i höst.

Johannes Due Enstad studie 2017

Lösa anteckningar:
Tanke 1: 89 procent låter som en väldigt hög siffra när det gäller att säkerställa vilka(et) av de fyra facken som förövare tillhör.
Tanke 2: Allmänt lathetssyndrom eller godtyckligt bekräftande?

Tillägg (12:34):
På förekommen anledning: Texten har inte till syfte att raljera om judars upplevelse av utsatthet utan peka på hur det använts för att dra förhastade slutsatser om förövare (baserat på undersökningen). Vad studien egentligen hade för övergripande syfte, att samla personliga erfarenheter, är delvis något annat än hur den utnyttjas idag. Genom hela undersökningen löper vittnesmål från deltagare som skildrar deras antisemitism i deras dagliga liv. Texten handlar inte om FRA-studien som helhet (mer om studiens resultat finns att läsa i SKMA:s nyhetsbrev) utan om hur statistiken används idag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar