Svaret öppnar upp för fler frågor

Några övergripande analyser av regeringen, journalister och opinionsbildare hanterande av situationen kommer inte analyseras i det här inlägget. Dessvärre går det inte att ignorera hur Kaplan förklarar sin falska jämförelse. Det här inlägget behandlar inte Mehmet Kaplans agerande i allmänhet, utan endast nazistanalogin som uppmärksammades av Svenska Dagbladet (17/4 2016), och Kaplans förklaring i Expressen (18/4 2016). 
Så finns det vissa liknelser med det som många judar faktiskt har vittnat om. Under 30-talets hets – under Nazitysklands hets – mot de människor som ansågs vara mest avvikande, så hanterade man människor på ett sådant sätt så att de hela tiden fick förklara varför de valt ett sätt att leva
så löd Kaplan analogi om islamofobi i samtiden och antisemitism i 1930-talets Tyskland. Här krävs en rejäl bakläxa om Nazityskland, för att uttrycka det milt. Det är besynnerligt att det behövs påpekas, men nazismens ideologi var inte förklädd likt en främlingsfientlig högerpopulism som agerar mot det avvikande där människor ”fick förklara varför de valt ett sätt att leva”, utan nazismens idé är rasideologisk övertygelse som inte bryr sig om hur människor väljer att leva. Om de ser sig som judar eller inte, konverterat bort från judendom eller ej spelar ingen roll. Det finns all anledning att även ställa sig frågande till hur Kaplan ser på förföljelsen av judar som han instrumentaliserar i sammanhanget.

Analogin fortsätter:
Och det intressanta och som jag ska återkomma till i min bildserie sen är att israeler i dag behandlar palestinier på väldigt lika sätt som man behandlade judar under det tyska 30-talet.
Kaplan menar på att ”det är en hård liknelse” som framfördes 2009. Märk väl ordvalet: ”hård”, inte problematisk, vilket automatiskt inte gör analogin felaktig utan endast tuff, strikt, ovänlig eller, i bästa fall, svår. Men den är också ”hård” (samma adjektiv som Kaplan använder när han skriver att han tidigare ”kritiserat staten Israels agerande hårt”) eftersom ”dessa trakasserier några år senare ledde till ett folkmord på judar”. Kaplan förbinder två satser och betecknar en motsättning mellan dessa, han avfärdar inte att trakasserierna kan leda till folkmord för att slå fast följande.
påpekandet att en stat måste ha ett fungerande skydd för mänskliga rättigheter eftersom det annars kan gå riktigt illa är inte i sig rasistiskt, hur hårt det än är formulerat
Den passagen i Kaplans försvar är troligtvis den mest anmärkningsvärda. Det är alltså ett bristande skydd för mänskliga rättigheter som gör att ”israeler i dag behandlar palestinier på väldigt lika sätt som man behandlade judar under tyska 30-talet”. Den analogi-premissen är bristande. Det mest troliga alternativet är att Kaplan selektivt använder just den måttstocken i Israel-Palestina-konflikten, för om det gäller generellt så torde väl flertalet stater i världen vara mer eller mindre nazistiska, en del av dem har Kaplan själv besökt.

Olika budskap och idéer, ibland endast via insinuationer, framförs från Kaplan. T.ex. inleder Kaplan med understryka det självklara påståendet att ”[s]taten Israel är inte detsamma som det judiska folket”. Det är analytisk kunskap a priori som Kaplan slår fast – staten Israel kan omöjligt vara samma sak som det judiska folket på samma sätt som en ungkarl omöjligt kan vara gift. Varför vill Kaplan betona ovanstående i sammanhanget? Anser han att Israel, till skillnad från det judiska folket, är att jämföra med Nazityskland? Anser han att jämställandet mellan Israel och Nazityskland är kritik av Israels politik och inte har något med judar att göra?

Det blir än mer förvirrat. Kaplan hävdar att han ”gjort en liknelse med staten Israels agerande mot palestinier med trakasserierna av judar i Tyskland på 30-talet.” Här talar han om två olika kategorier: å ena sidan en stats agerande (”Israels agerande mot palestinierna”) och å andra sidan en diffus idé om ”30-talet” – om det är före eller NSDAP:s maktövertagande 1933 får vi nämligen inte veta – där fokus inte är riktat mot en institution eller auktoritet som Weimarrepubliken eller Nazityskland utan ”Tyskland på 30-talet”.

Förklaringen besvarar inga frågor, utan tvärtom: öppnar upp för fler.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar