Därför ska vi inte blanda ihop staten Israel med alla världens judar

Journalisten Negar Josephi skriver i Expressen Kultur (9/3 2016) att det är ”omöjligt” att inte blanda ihop Israel med alla världens judar. Förutom en tes som är vanligtvis framförs av apologeter av antisemitism så vilar hela resonemanget på en rad felslut.

Texten inleds med att journalisten beskriver hur idén om judar som kollektivt ansvariga för Israel kan få sina yttersta konsekvenser: affärsmannen och filantropen Habib Elghanian mördades i Iran där han anklagats för att vara i samröre med Israel. Fallet med Elghanian är inte sällsynt. Liknande fall skedde i det efterkrigstida östblocket där judar (oavsett om de var antisionister, sionister, sekulära, religiösa – inget tycks ha spelat roll) anklagades för att vara ”sionister”, ”femtekolonnare”, i maskopi med ”kapitalism”/”imperialism”, ibland ”troskister” och så självklart: företrädare för Israel, med allt vad det innebar. Ofta ledde det till förföljelse, fördrivning och – i vissa fall – offentliga avrättningar. Mot bakgrund av detta krävs det inte mycket tankekraft för att förstå att synen på judar som representanter/företrädare för Israels politik är en farlig anklagelse, och det ekar än idag. Såväl i Sverige som utanför.

Varför, kan man fråga sig, anser någon som vill fördöma och motverka antisemitism själv göra sammanblandningen? I judisk teologi talar om ett landområde som idag är Israel (”nästa år i Jerusalem”), men det betyder inte att man talar om staten Israel. Här blir det, enligt många, snabbt förvirrande. Men att självmant blanda ihop och tro att när Israel nämns i den judiska Torahn (vissa delar som i den kristna tradition kallar ”Gamla Testamentet”) med en stat som bildades 1948 är själva definitionen av anakronism. (Som parantes kan man påpeka att ”Shema Yisrael” inte refererar till en framtida statsbildning, ett landområde eller styre, utan i kontexten används det för det judiska folket.) Att vara jude kan vara flera olika saker: vissa identifierar sig med kultur, etnisk tillhörighet – för andra handlar det om religion. Judendom kan vara medfött eller ett resultat av ett aktivt val, och inte alltid tillåts personen i fråga att definiera sig själv. Oavsett så är det är ett axiom att judar inte bör blandas ihop med Israel. Judar är inte judar i kraft av anhängare av en ”ideologi” och judar, som sådana, är inte ansvariga för staten Israels agerande.

Vidare skriver Josephi att vi ”ibland [kräver] att muslimer ska ta avstånd från IS och al-Qaida”. Men det som hon glömmer är att anklagelsen i sig själv också är ett problem. Moskéer vandaliseras, muslimer förföljs, trakasseras och attackeras pga. vad Islamiska Staten (IS) gör i ”islams namn”. Det är viktigt att vara försiktig när man jämför islamofobi och antisemitism – ibland finns likheter, men skillnaderna är minst lika viktiga att påpeka – men i fallet om det kollektiva skuldbeläggandet är argumenten till synes identiska.

Det finns en hel del annat att invända mot i texten. Jag stannar här. 

Jag betvivlar inte att Josephi vill agera för att minska antisemitism. Men att blanda ihop judar och Israel minskar inte antisemitism (om något: tvärtom) och den antisemitiska ”guilt by association”-retoriken där ”judar bör fördöma staten Israel” och/eller hålls ansvariga för Israels politik är dessvärre inte långt borta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar