Bekräftar Israel konspirationsteorier?

När Göran Rosenberg intervjuas i Expressen Kulturs podcast ”60 minuter” med journalisten Eric Schüldt diskuteras antisemitism. Schüldts frågar om dagens antisemitism och det följs av ett långt svar från Rosenbergs sida där han bl.a. säger detta:

Men därmed fick vi också för första gången, tror jag, någonting man kan kalla en judisk makt, eller en stat med makt: militärer, arméer och poliser och allting som man också tycker är också ganska beundransvärt ibland. Jag tyckte det när jag växte upp och skrev en del om det här i min ungdom. Men det gör också att antisemitiska föreställningar plötsligt fick en ny näringskälla: ”Aha, här har vi en judisk stat som gör de, ockuperar och de gör så och de startar krig och gör de ena med det fjärde!” Och då är det lätt hänt att det blir judarna igen. Och inte minst då i den muslimska världen har den här typen av föreställningar fått fotfäste. Men den skillnaden att de nu kan hänvisa till faktiska judar som gör faktiska saker i judars namn. Vilket tidigare var mest resultatet av tankefoster. Det gör inte antisemitismen mer berättigad, det gör inte den här konspirationsteorin bättre, det gör inte konsekvenserna av det annorlunda.
Jag har en hel del invändningar på detta synsätt.

I grund och botten är antisemitism, enligt sociologen Helen Fein, ”en bestående latent struktur av föreställningar fientliga mot judar som kollektiv” och som kan manifesteras på olika plan. Idéerna kan frodas i tid och otid men har en tendens att aktiveras av diverse olika ”triggerfaktorer”: Israel-Palestina-konflikten, sociala kriser, epidemier, ekonomiska lågkonjukturer, minnet av Förintelsen – en trivial sak som framstående judar kan hos andra människor skapa en känsla av frustration och ilska mot judar som kollektiv eller vad som upplevs som ”judiskt”. De tidigare nämnda triggerfaktorerna skapar inte antisemitism, de bekräftar inte föreställningar och är inte orsaken till antisemitism. Här går en viktig skiljelinje.
Rosenberg verkar ha en annan syn. Förutom att svepande urskulda de som bär på antijudiska världsföreställningar med hänvisning till Israel så tycks han tro att just Israel ”bekräftar” antisemitiska föreställningar. Det kan omöjligt vila ett ansvar på alla världens judar att ständigt behöva förhålla sig till konstruerade tankefigurer – inte heller kan man ställa krav på varken Israel eller enskilda judar att inte bete sig olikt den fientliga bild av gruppen. Dels accepteras idéerna som en möjlig sanning och dessutom ställs orimliga krav på judar att fungera som livs levande motbilder: ingen jude får vara snål, ingen jude får jobba inom bankväsende, vara journalist, påtala antisemitism, ha stor näsa, osv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar