En sanningsrelativism färgad av antisemitism

Programserien Conspiracy, som producerades 2014 av Utbildningsradion (UR), finns tillgänglig på online och är tänkt vara material för gymnasieelever. Programledaren Keith Foster framställer sig själv som en form av detektiv och har gett sig ut på jakt efter konspirationer.

Ett av de vanligaste retoriska knepen bland konspiracister är att försöka skapa en tveksamhet: ”Kanske finns det ett av korn sanning i deras teorier?” eller, likt konspiracisters huvudmotto; ”Ingen rök utan eld!”. Syftet är tydligt: Genom att försöka normalisera konspiracism till en del av den politiska mittfåran ritas kartan om för vad som anses salongsfähigt; diskussionerna inte sällan är färgade av antisemitiska idéer och är dessutom ett övergrepp på verkligheten. Dessvärre har programserien accepterat den diskursen.

Konspiracistisk antisemitisk propaganda
All signs are signs of signs. The question is not yet what a given sign signifies but to which other signs it refers, or which signs add themselves to it to form a network without beginning or end that projects its shadow onto an amorphous atmospheric continuum (citerat i Mark Fensters Conspiracy Theories).
Foster försöker ”avslöjat” att Sundin är
en del av ”Illuminati”
Det tredje programmet i serien är det mest uppseendeväckande. Foster ser ”tecken” och mönster överallt. I musikvideor, planscher, tecken – till och med på kontoret hos den person som är verkställande direktör Universal Music, för Per Sundin

Till stöd för Fosters fantasier intervjuas ”experter” i form av välkända konspirationsteoretiker som Russia Today-journalisten Daniel Estulin, den återkommande gästen David Icke den konservativa konspiracisten Alex Jones tal från 2013 i Watford dyker upp på film.

Foster tillsammans med den ökända
 antisemiten David Icke
Varje avsnitt avrundas med att intervjua den ”världskända konspirationsteoretikern” David Icke. Men någon vidare förklaring varför han är ”världskänd” eller, snarare, ”ökänd”, presenteras aldrig för tittarna. Britten Icke, som förekommer i alla tre avsnitt, får helt fritt sprida sina teorier om en ”omänsklig” allomfattande världsmak – vilken makt går han sällan in på. Men redan i Ickes bok The Robots’ Rebellion (1994) fastslår han att alla svar går att finna i det hätskt antisemitiska tsarryska falsariet Sion Vises Protokoll. I Ickes propaganda står en judisk – eller som det numera ofta heter: ”Sionistisk” – världsmakt i fokus som kontrollerar allt ifrån väder till banker, media och regeringar. ”Historien är en konspiration”, för att låna en term från den amerikanska historikern Richard Hofstadter.

Det förekommer olika benämningar på konspirationen, ”Bilderberggruppen”, ”New world order” men vanligast är ”Illuminati”. Men det verkar inte råda någon tvivel på att de existerar och gör anspråk på världsmakt. Foster slår nämligen fast att ”musikindustrin verkar vara ett viktigt redskap för Illuminati”. En av ”symbolerna” för konspirationen är pentagrammet – som i serien är fylld med hebreiska bokstäver. 

Ett vanligt knep för konspirationsteoretiker är vad David Aaronovitch kallar ”det här är ingen teori”-teorin. Konspirationsteoretiker presenterar nämligen inga bevis utan ”ställer bara frågor”. Det gör även Foster. När Foster säger att Illuminati bildades 1776 sticker han in en brasklapp: ”Konstigt nog samma år som USA:s självständighetsförklaring”. En annan filosofisk fråga Foster ska förfäktas med är huruvida det ”finns en övergripande konspiraitonsteori som kopplar samman alla? En slags universiell konspirationsteori?”.

Forces occultes.pngI den tredje delen visas avsnitt ur filmen Forces Occultes (1943) där huvudkaraktären går med i frimurarloger för att senare få reda på hur frimurarna – i kombination med judarna och amerikanerna och britterna – försöker få Frankrike att gå i krig med Tyskland. Filmen producerades 1943 på uppdrag från Vichyregimen i propagandasyften för Nazityskland.

En bild som visas mot slutet
av del tre.
Föreställningar om pengar, makt och globala konspirationer som syftar till världsherravälde är sedan länge centrala idéer i antisemitismen. I antijudisk retorik används sedan århundraden namnet Rothschild som symbol och signalord för att frammana just dessa idéer. I UR-filmen påstås att bl.a. ”familjen Rothschild” är makten som kontrollerar världen. När det påstås att debatten ”fortsätter” visas en öppet antisemitisk bild, The House of Saturn. ”Rothschild zionism”, kännetecknat av en mekanisk spindel med Davidsstjärnan på ryggen, kontrollerar politiker från Sarkozy och Obama till Stalin och Hitler. Det är oklart vad som exakt menas, davidsstjärnan sitter även som ett plåster på munnen på personen i bild och en ytterligare davidsstjärna täcker jordklotet. Syftet går däremot inte att missförstå: Judarna styr världen. Den här bilden, bland mycket annat, dyker upp i UR:s produktion.

”Vi måste vara öppna för allt”
Dramaturgin bygger på att konspirationsteorierna som presenteras kan vara sanna och röster som förhåller sig kritiskt ges lite utrymme och halvt avfärdas relativt snabbt. ”Frågor väcks kring vad som är vetenskap och vad som är pseudovetenskap”, står det i arbetarbladet för gymnasielärare.

Varje program inleds med att Foster ställer frågan ”Kan vi styra vår värld eller är vi utsatta för en konspiration?”. Trots att UR påstår att avsikten är att ungdomar ska förhålla sig kritiskt till konspirationsteorier så gör man direkt motsatsen:
Syftet med programmen är inte att ge svar på om dessa företeelser är sanna eller falska utan att väcka intresse för att diskutera sanningshalten i olika påståenden, hitta mer information och resonera kring vad som kan vara rimligt och orimligt i den information vi ständigt möter i medierna. (Citat från lärarhandledningen, s. 3.)
”Programserien öppnar upp för många spännande teman”, går att läsa i arbetarbladet och exemplifierar vidare med ”Sanning och lögn i medierna”. Vilka lögner menar dem? Att världen egentligen styrs av en ”Rothschild”?

Nu nr vi återigen ska diskutera de ”stora filosofiska frågorna” med utgångspunkt att inget riktigt kan vara sant, så kan UR göra en uppföljning på om jorden är rund, om första världskriget verkligen hände eller om det stämmer att Göteborg ligger på Västkusten. Enligt den gamla hederliga devisen ”det finns inga dumma frågor” så misstänker jag att alla invändningar är rimliga i någon form av alternativ missförstådd postmodernism som slutat upp i total sanningsrelativism.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar