Vilka åsyftas?

Att den uppdagade konflikten mellan israelerna och palestinierna på Västbanken rör upp känslor är nog inte någon chock. Mathan Ravid skrev i SKMA:s Nyhetsbrev oktober 2014:
Få saker engagerar som strider mellan israeler och palestinier. När första raketen avfyras i västra Asien är de svenska hejarklackarna sedan länge redo i sina skyttegravar, i regel på olika sidor av höger-vänsterskalan. Alltid samma visa: svart-vit verklighetsbeskrivning, radikal identifikation med konfliktens ena part, likgiltighet inför ”fel” befolknings lidande, användande av dubbla måttstockar, inte sällan demonisering av konfliktens andra part. Ett antal vettiga röster existerar i debatten, men hos många andra tycks utrymmet för reflektion och analys vara litet.
Att antisemitismen aldrig skulle uppstå att existera efter Förintelsen blev aldrig mer än en önskedröm. En ny fas i antisemitismens idéhistoria tog vid. Kodord och nya sätt att förmedla sin tankevärld kom att bli centralt för antisemitismens repertoar – det vissa historiker väljer att kalla ”nytt vin i gamla läglar”. ”Sionister”, ”ZOG”, ”Rothschilds” är förblev nödvändiga projektionsytor för spridandet av antijudiska tankefigurer – ”det utvalda folket” ett annat. Kodordet är ett vanligt retoriskt knep för att att tala om judar (som dessutom syftar till alla världens judar) som kategori utan att nämna ordet. Att implicera just utvaldhet-tanken i en judisk kontext förmedlar en form av judisk ”överlägsenhet” och hat mot icke-judar som särskilt judiska egenskaper och ”bevisar” judars inbyggda rasism.

Så, vilka åsyftar Kajsa Ekis Ekman här?
[De] [s]om lär sig i skolan att de tillhör ett överlägset folk, indoktrineras med etnisk och religiös mysticism till den grad att till och med hiphopare hyllar armén. En nationell psykos som frambringar terrorister som bränner bebisar [min kurs.]
Klokvänster? Tokvänster? Det tåls att tänka på. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar