Semit-retorik

Man skulle kunna skämta och säga att så fort ordet antisemitism är på tal förvandlas folk till rasbiologer; ”den semitiska rasen är både judar och araber” och således blir antisemitism ”rasism mot både judar och araber”. Häromdagen talade Ralph Nader på American-Arab Anti-Discrimination (ADC) och slog inte bara fast att ”Den semitiska rasen är araber och judar” men också att ”judar inte äger frasen antisemitism”. Sådan retorik är han långt ifrån ensam om, det är ett väldigt vanligt argument – inte minst bland dem som ursäktar eller försvarar judehatare.

Ordet antisemitism är ett nonsens-ord: det finns ingen ”semitism” eller ”semitisk ras” som man kan förhålla sig ”anti”. I mitten av 1800-talet uppstod rasliga och etniska kvasivetenskapliga arbeten där forskare fastslog att raserna var orsaken till striderna i världshistorien. Termen ”antisemitism” populariserades i samma veva och mot slutet av 1800-tal kallade sig med judehatare med stolthet för ”antisemiter” och sa sig bekämpa en påstådd ”semitism” – med vilket man menade ”den judiska rasens” påstådda negativa inverkan på bl.a. nationens biologi, kultur, politik och ekonomi. Indelning av olika språk (en av många s.k. språkgrupper är semitiska språk, som t.ex. hebreiska, arameiska, amhariska och arabiska) och ovetenskapliga indelningar av människor i olika ”raser” myntade den moderna ”vetenskapliga” formen av judehat, med vilket man bl.a. ville distansera sig från den kristna anti-judaismen. Men antisemitism betyder och har alltid endast betytt fördomar och fientlighet mot judar. Det har inte och har aldrig haft med fientlighet mot individer och grupper som talar semitiska språk att göra. Således är det även fullt möjligt för individer som talar semitiska språk att hysa antisemitiska uppfattningar.

I en diskussion om antisemitism
brasklappar Lars Ohly
Tidigare i år framförde religionshistorikern och författaren Karen Armstrong ett liknande argument. Armstrong hävdade att den antisemitiska terrorattacken mot en kosherbutik i Paris tidigare i januari, då fyra människor mördades, ”handlade om Palestina” och ”inte hade något med antisemitism att göra; många av dem [terroristerna] är själva semiter”. Samma tankemodell framförs av Per Gahrton i en text i Svenska Dagbladet (2/3 1988) där han hävdar att en ”användbar definition av antisemitism” är ”’ståndpunkt eller rörelse som är fientlig mot semiter, särsk. judar; med inslag förment rasmässig motivering’. Detta betyder att det är antisemitiskt att kränka eller diskriminera människor på grund av deras semitiska börd särskilt om det gäller judar, men också om det gäller araber eller andra semiter [min kurs.]”. Andra förvanskningar av ordet antisemitism har Jan Guillou gett uttryck för när han hävdar att ”Antisemitiska tendenser finns i en rad samhällen och tar sig uttryck i förakt för både judar och araber” (Aftonbladet 23/10 1975). Man ska inte heller utesluta att överladdningen av ordet antisemitism erhållit i och med Förintelsen vilket troligtvis bidrar till förvrängningen och förvanskningen av ordet.

På vänstertidskriften ETC står det sammanfattat med den tydliga rubriken ”Palestinier är också Semiter”:
All kritik tystas med hänvisning till att det är ett uttryck för antisemitism. Med tanke på att Palestinier är också Semiter, kan jag inte låta bli att undra är det inte den Israeliska Staten som är antisemiten i detta fall?
PS: jag är själv en Semit från Afrika.
För människor som vill försvara, bortförklara eller raljera judehat bland människor med ursprung i Mellanöstern är varje retoriskt knep tillåtet.
I den socialistiska tidskriften Flamman översätts Eduardo Galeano text där det heter att:
judeförföljelse har alltid varit en europeisk sed, men sedan ett halvt århundrade är det palestinierna som får betala denna historiska skuld, de som också är semiter och som aldrig varit eller är antisemiter.
Betala? Denna historiska skuld? Utöver rastankarna så verkar Galeano vidröra vid andra grumliga teorier som han inte väljer att gå djupare in på. Dessutom bör man ifrågasätta den formen av skönmålning av judar i Mellanöstern.

När den tyska ledamoten Jamal Karsli lämnade Miljöpartiet de Gröna till förmån för det liberala FDP väckte han uppseende med antisemitiska uttalanden. Hans nya gruppledare Jürgen Möllemann (som i valrörelsen 2002 slöt upp bakom påståenden om att en ”sionistisk lobby” styrde medierna, Israel använde ”nazistiska metoder” och att judiska företrädare genom att påtala antisemitism orsakade antisemitism) skyndade dock till hans försvar för sin partikamrat: Karsli skulle överhuvudtaget inte kunna vara antisemit av den enkla anledningen att han som arab ju själv är semit.

Tillbaka till Ralph Nader. Nyheten förvånade knappast. Den 12 juni medverkade Nader i Truth Jihad Radio som drivs av konspirationsteoretikern Kevin Barret, aktuell med den nya boken konspiracistiska boken We Are NOT Charlie Hebdo; Free Thinkers Question: The French 9/11. Och Naders semit-teorier är inte heller ny: när Chris Hedges intervjuade Nader 2008 var han dessutom betydligt hårdare i sin framtoning:
I accuse Barack Obama of anti-Semitism against the Arab peoples. They’re both part of the Semitic race — Arabs in greater numbers than Jews — and it’s time to pin that description on both McCain and Obama for their callousness beyond belief as they grovel to the militaristic Israeli lobby called AIPAC, which doesn’t even represent a majority of Jewish Americans.

4 kommentarer:

  1. Hej,

    Jag håller med om att det är är meningslöst att använda anti-semitism om något annat än att det rör judar och inte några andra "semiter" vadhelst man låter det innefatta.

    Däremot tror jag inte alls att man kan dra slutsatsen att den som ändå försöker definiera om begreppet gör det för att de tycker illa om judar. Det kan vara så men måste inte vara så.

    Jag har läst din blog och på twitter ett tag och har fått mycket att fundera på och läsa vidare om.

    Jag läste denna igen av Uri Avnery
    http://zope.gush-shalom.org/home/en/channels/avnery/1424446157
    Jag håller med honom. Dvs bakvänt, allt judehat är inte anti-semitism.
    (Två väldigt modiga israeler; Levy och Avnery: http://www.haaretz.com/opinion/.premium-1.545687)

    Att ADL bedömer Gaza som det mest anti-semitiska geografiska området i världen och Laos som det minst anti-semitiska är befängt. Palestinsk frihetskamp har från början inget med anti-semitism att göra. På samma sätt som du beskriver att Förintelsen är en specifik händelse som inte kan användas som beteckning på något annat än just den så tycker inte jag att man ska använda anti-semitism för andra saker än just den europeiska kristna judehatet. Jag blev inte medveten om detta förrän jag bodde i USA i slutet på sjuttiotalet. Då gick Holocoust-serien på TV. I diskussioner om den fanns det många som sa att judarna ju hade sin egen skuld i det där. De ägde ju banker och var så snikna och höll sig för sig själva. Fattade inte vad de dillade om. Hade aldrig hört talas om det under mitt sjuttonåriga liv i Sverige. Dvs anti-semitismen var effektivt nedtryckt bland "allmogen" efter kriget (Anecdotal evidence).

    Judehatet i arabiska och muslimska världen är till väldigt stor del kopplat till Israel. Det har med tiden klart blandats ihop med de europeiska anti-semitiska föreställningarna. Dvs jag säger emot mig själv...

    Vidare läste jag Alan Hart.
    http://www.alanhart.net/anti-semitism-what-it-is-and-is-not/

    Lyssnade också på några av samtalen som han har med intressanta personer. Finns som länkar med bild på person till höger. Dessa har körts på PressTV och Hart låter sig publiceras på Veterans Today. Men trots det är samtalen intressanta och resonerande.


    Jag kommer att fortsätta att läsa dina tänkvärda inlägg.

    @neurocolls

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Jag håller med dig. Människor som använder semit-retoriken befinner sig oftast i en gråzon: som du skrev, det kan vara – men behöver inte nödvändigtvis vara – för att de vill försvara fientliga inställningar mot judar. Ibland är det helt enkelt grundat på okunskap.

      Avnery är problematisk, och det finns definitivt mer vettiga Israelkritiker att förhålla sig positivt till (Peter Beinart, Amos Oz, Gideon Levy, etc.). I Avnerys text ”Anti-What?” är han dock helt ute och cyklar och emellertid konspiratorisk i sina argument. Slutsatsen ”the outrages in Paris and Copenhagen have nothing to do with anti-Semitism” är helt uppåt väggarna – gärningsmännen var öppna med deras motiv vilket Avnery rationaliserar och förklarar de mot bakgrund av 1) algeriska judar stödde Frankrikes ockupation (ifrågasatt uppgift som han inte hänvisar eller nyanserar) och 2) den ”arab-sionistiska konflikten” (märkligt ordval). Han verkar förneka antisemitism som en nästan central idé i den islamistiska och bortförklarar det på ett, enligt mig, obehagligt sätt.

      ADL är inte, enligt mig, en oproblematisk organisation. Den undersökning du hänvisade till från 2014 är ifrågasatt, bl.a. här http://nymag.com/scienceofus/2014/05/adls-flawed-anti-semitism-survey.html och här http://skma.se/blogg/2014/05/antisemitismen-i-ett-globalt-perspektiv-skma-sammanfattar-och-kommenterar-ny-studie/. Den senaste undersökning som de släppte häromveckan är inte heller okontroversiell. Förutom det som tas upp av SKMA http://skma.se/blogg/2015/07/efter-terrorn-farre-instammer-i-antisemitiska-pastaenden-i-frankrike-tyskland-och-belgien/ tycker jag ADL borde problematiserat ”minskningen” än mer och att särstudien av muslimer borde ha motiverats. Det finns som sagt en hel del man kan diskutera.

      Just kring ordet antisemitism förhåller jag mig till Helen Feins definition av antisemitism som lyder: ”Antisemitism är en bestående latent struktur av föreställningar fientliga mot judar som kollektiv, vilka på det individuella planet manifesteras som attityder, i kulturen som myter, ideologi, folkliga traditioner och bildspråk, samt i handlingar som social eller legal diskriminering, politisk mobilisering mot judarna och kollektivt eller statligt våld, vilket resulterar i och/eller syftar till att fjärma, driva bort eller tillintetgöra judar just för att de är judar”. Man skulle kunna påpeka att fördomar och fientliga inställningar kan hysas utan att man är medveten om det.
      Men utgår man från den här definitionen som många forskare och historiker använder i den svenska såväl som den globala antisemitismforskningen så blir det svårt att tolka förintelseförnekelse, blodsanklagelser, världskonspirationer och ocker i Mellanöstern-debatt som något annat än just en form av antisemitism. Den skiljer sig såklart från den kristna-antijudaismen och, enligt vissa, kan tolkas som en separat del av de miljöer antisemitism aktiveras.

      Avslutningsvis: det finns många historiker som belyst antisemitism i Mellanöstern och hur den exporterats via kolonialism och handel där, förutom de kristna värderingarna, antisemitism som handelsvara utskeppades till länder med i vissa fall ingen judisk minoritet. Den antisionistiska rörelsen och Sovjetunionen som katalysator för antisionism – inte frikopplat från uråldriga antijudiska schabloner och teorier – hjälpte till att förvandla Israel till en projektionsyta för antijudiskt tänkande.

      Kul att du läser mina inlägg! Jag är ofta dålig på att svara på Twitter (inte den bästa plattformen om man, likt mig, alltid skriver för långt). Då är nästan bloggen ett bättre forum.

      Mvh!
      Samuel Nudel

      Radera
  2. Tack för ditt utförliga svar och länkar (hade läst några förut).

    Om du läser Avnery med utgångspunkt från att ni accepterar en gemensam definition av antisemitism så förstår jag vad du menar. Han förnekar inte alls att attentatsmännen/mördarna valde att attackera judar.

    Det undrar om underlag för slutsatser om Algeriska judar; http://zope.gush-shalom.org/home/en/channels/avnery/1421437291 Fast visst, han överrationaliserar och drar slutsatser från sina egna erfarenheter.

    Vem ska man läsa och lita på? Du föreslår Gideon Levy, Oz och Peter Beinart. Jo, jag läser alla tre förutom en hel del andra.

    Vet inte om du läste Haaretz-länken där Gideon Levy berömmer Uri Avnery och kallar honom profet och lika klar och alltid intressant (vid 90 års ålder) varje gång. En mer entydig hyllning till en person är svår att hitta.
    Samtidigt kritiserar Gideon Levy Amos Oz i olika sammanhang Tex här:
    http://www.resetdoc.org/story/00000001196

    Jag försöker leva upp till: "Läs brett och tänk själv".

    @neurocolls

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen!

      Avnery rationaliserar antisemitism och förnekar motiven bakom det. Här är två meningar från den, enligt mig, hänsynslösa text. Attacker ”in which Jews were killed or attacked – had nothing to do with anti-Semitism.” Fel. Avnery gör allt för att rationalisera och bortförklara antisemitism, en kungstanke inom radikalislamismen, och ger förklaringar som jag – utan att tveka – avfärdar.

      ”Vem ska man lita på?”. Ja, lite på vad? Och vad? Skriver inte om Israel-Palestina-konflikten – gav tre namn som jag anser vara något vettigare än de som jag sett dig hänvisa till, dvs. Norman Finkelstein, John Mearsheimer, Philip Weiss eller vilka andra du återger.

      Radera