Hans Lindström och det påstådda ropet på vargen

Den senaste dagen har satirtecknaren Hans Lindström varit uppe på tal. Detta pga. hans rasstereotypa nidbilder av bl.a. romer, asiater, muslimer och svarta. Det är något jag välkomnar.
En annan aspekt av Lindström är hans Latuff-liknande antisemit-stämplingsteorier. Lindström är förvisso knappast ensam om att tro på någon hemlig masskomplott vars gemensamma plan syftar till att avlegitimera legitim kritik genom ett instrumentellt användande av anklagelsen om antisemitism.

Men Lindström gör även betydande fel i sina sk. skämtteckningar. Ta t.ex. denna (publicerad 12/11 2004 i Namn och Nytt i Dagens Nyheter):


Lindström kan inte skilja på judar och staten Israels politik. Judar i hela världen ska inte behöva lida för att man ogillar israelisk politik. Och förmodligen menar Hans Lindström att staten Israels försvarare alltför snabbt stämplar Israelkritik som antisemitism. Men själv bidrar han till sammanblandningen mellan judar och Israel när han vill angripa israelisk politik men angriper judar och judendomen.
Men ortodoxa judar anser man sig fritt kunna förlöjliga. Läget också till att ultraortodoxa judar knappast är någon samstämmig grupp som protesterat mot att såväl staten Israel existerar som mot den mur som bygges. Det sk. skämtet får ersätta sanningshalten.

Andra bilder av Lindström porträtterar appellerar till samma mönster: antisemitism som endast ett vapen för att tysta kritik mot Israel – ”ropa varg”, ”spela ut antisemitkortet”. Självklart finns undantag, och vissa individer missbrukar begreppet ibland, precis som t.ex. begreppet islamofobi ibland missbrukas. Men det gäller varken debatterna om antisemitism eller islamofobi som helhet. I debatten om antisemitism återkommer ständigt påståendet att varningar för antisemitism endast är ett sätt för ”proisraeliska krafter” att försvara staten Israels krigsbrott. Det finns inget fog för sådana långtgående och onyanserade påståenden, och de är del av en politiskt motiverad retorik som trivialiserar, ursäktar och försvarar judehat. En retorik som inte minst dyker upp under perioder då fördomarna mot judar blossar upp. Den senaste sommaren är ett tydligt exempel, en våg av propaganda och attacker mot judar drog över Europa och Sverige. Samtidigt trädde en rad debattörer fram, och framförde budskapet att allt tal om antisemitism bara var ett sätt för Israels försvarare att skydda landet från kritik.
Att Israel utstår kritik i media-Sverige kan knappast undgått någon. I stort sett varje dag lyfts kritik fram som kritiserar Israels behandling av palestinier, strukturella problem samt övervåld och tortyr. Att stater får kritik i media är således inget konstigt – och de allra flesta gör det utan att använda sig av grumliga argument. Men Lindströms syn är något annat: en drös judar som aldrig ifrågasätts för sina åsikter och så fort ordet palestinier nämns tar de fram sina judepistoler och riktar det mot oskyldiga offer – i alla fall om man får tro Lindström.


Situationen i Mellanöstern leder ofta till upprörda svenska moralpekpinnar. Få saker engagerar som strider mellan israeler och palestinier. I debatten om stridigheterna i Mellanöstern förekommer såväl islamofobiska som antisemitiska argument. Men Israel orsaker inte judefientlighet utan aktiverar redan existerande negativa idéer om judar eller vad som uppfattas vara judiskt. I en kultur där öppet judehat är tabubelagt fungerar Israel som en katalysator och projektionsyta för antisemitism som ”rättfärdigat” eller ”ett inlägg i Mellanösterndebatten”. Ett centralt tema i den antisemitiska retoriken är försöken att framställa Israel som spegelbilder av Nazityskland där offren blivit till bödlar.

Lindströms inställning till nazistanalogierna är annorlunda


På plakaten står det ”Israel ut ur Libanon”, den första personen jämställer judendom med nazism. Och återigen är det det karikatyr till vänster – person med den judiska huvudbonaden – som rabiat skriker ”Hets mot folkgrupp!!”.

Horforsbloggen.se publicerades en intervju med Lindström 12/3 2012. Där säger säger Lindström:
”Jodå! Jag har blivit anklagad för det [ …] Värst är väl de judar som hotar mig om jag tecknar något i deras ögon olämpligt om tex muren på Västbanken eller om illa behandlade palestinier.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar