Guillou, islamofobi och en inkonsekvent argumentationslinje

“För dem, som vill framställa Sverige som ett antisemitiskt snarare än islamofobiskt land, är varje lögn och överdrift ett av det höga ändamålet helgat medel”, dundrade Guillou (Aftonbladet 22/2 2015). Ingenstans hittade jag någon vettig debattör som hävdade att Sverige skulle vara ett antisemitiskt land, förmodligen ett påhittat uttalande för att Guillou ska attackera den halmdocka han själv byggt. Men anser Guillou att Sverige är ett islamofobiskt land?

Nej. Så enkelt är det inte.

En månad senare försvarar Guillou Wallströms berättigade kritik mot Saudiarabien. Men då har vinden vänt. Då, en månad senare, är Sverige inte ett islamofobiskt land. Guillou utvecklar:
“Saudierna är inte dummare än att de ser den här svenska moraliska och därmed också politiska sprickan. Det har tydligt uppmuntrat dem att elda på under brasan, förmå grannlandet UAE att också kalla hem sin ambassadör och därtill sparkat igång en kampanj i den press de själva kontrollerar i arabvärlden, en kampanj som nu framställer det som att Sverige är ett islamofobiskt land.” (Aftonbladet 22/3 2015)
Minst sagt förvirrat.

I angreppet på dem som menar att det finns skäl att oroa sig för antisemitism och terror påstår han att Sverige är ett “islamofobiskt land”. När han angriper dem som kritiserat regeringens agerande i förhållande till Saudiarabien upprörs han av att arabiska medier (uppmuntrad av svenska “liberaler”) “framställer det som att Sverige är ett islamofobiskt land.”

I P1 Debatt (15/3 2015), som skulle behandla antisemitism och islamofobi, påstod Guillou att Nato 1990 fastslagit – likt ett hemligt möte som aldrig avslöjats – att Nato behövs “i försvaret mot islam”. Denna mytbildning, som ligger i linje med islamistiska propagandabilder av “västs krig mot islam”, har Guillou upprepat i åratal, ibland även med påhittade citat. Redan 1998 hette det att ”amerikanska presidenter då och då vill sända bombflygsflottor över ett eller annat muslimskt land är ingen nyhet. Den kommande massmordsaktionen ingår helt enkelt i vår tids politik, det är muslimerna som ersatt Sovjetunionen som vår stora fiende och fördelen med muslimer är att de är civilbefolkning och kan massmördas utan att försvara sig” (Aftonbladet 23/2 1998).

Ett decennium senare dundrade Guillou: ”i början av nittiotalet var idén att Nato var till för att motverka islam i världen”. (Aftonbladet 17/8 2008) Liknande argumentationslinje fördes två år senare, då hette det att ”det började kring 1990, efter Sovjetunionens kollaps och Warszawapaktens avveckling. Av någon, till en början okänd, anledning skulle dock inte motparten Nato läggas ner. Den första förklaringen från Natohögkvarteret i Bryssel gick ut på att nu, efter Sovjet­unionen, behövdes Nato som ’skydd mot islam’” (Aftonbladet 21/11 2010).
Den konspiratoriska idén som går i linje med radikalislamisters propaganda är problematisk på flera plan. Den 1) förnekar att det skulle funnits en rasism mot muslimer innan Sovjetunionen fall, 2) ser islamofobi som något karaktäristiskt fenomen hos liberaler och 3) blundar, förringar eller till och med förnekar islamofobi som en rasistisk idé som skulle genomsyra andra politiska miljöer än ”liberaler” och ”Nato”. Lösningen på rasismen mot muslimer blir därför – helt enkelt – att upplösa Nato. Och så var det klart.

Men inte heller stämmer bilden överens med vad Guillou tidigare skrivit. ”Men som araber blir behandlade år 1980 blev judarna behandlade omkring år 1938” (Arbetarbladet 26/1 1981). Analysen av ”de nya judarna”, får lämnas till ett annat tillfälle. Man kan snabbt konstatera att ersättningsidén inte är helt ovanlig, inte heller något som endast Guillou torgför. 
Även ordet ”araber” är vanskligt, och, mot bakgrund av vad han senare skriver i texten, är det tydligen en synonym till muslimer. Muslimer skulle, enligt Guillou, utstå en liknande hetskampanj med nutida analoga Nürnberglagar och en öppet muslimhat från de regeringsbärande partiet som iscensätter masspogromer i Sverige, skickar folk till koncentrationsläger och öppet agiterar mot en minoritet. Jämförelsen är helt uppåt väggarna. Det betyder inte att islamofobi inte är ett stort problem i Sverige. Men hur lyckas muslimer 1981 bli behandlade som ”judarna [blev] behandlade omkring år 1938” samtidigt som islamofobin inte ”uppfinns” av Nato förens några år senare?

Knepigt scenario.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar