Inte första gången, Per Gahrton

Åsa Romson menade i partiledarendebatten 10/5 2015 att katastroferna i Medelhavet höll på att bli ”nya Auschwitz”, något hon senare bad om ursäkt för. Per Gahrton hade dock annat i tankarna som, trots Romsons ursäkt, fortsatte i hennes spår. I Aftonbladet Kultur skriver Gahrton att ”Medelhavet inte är Auschwitz, inte än” och avslutar med att fastslå:
Sanningen är tyvärr att hon med sitt drastiska ordval visat en betydligt större insikt om historiens oändliga förmåga att urarta i de vidrigaste katastrofer – typ Auschwitz eller Rwanda eller Srebrenica – medan maktetablissemanget och dess megafoner ägnar sin energi åt att förhåna larmklockor och visselblåsare.
Enligt Gahrton har Romson blivit till en martyr på ”maktetablissemangets” altare. Hennes taktlösa historielösa liknelser gör henne till en ”visselblåsare” där flyktingkatastrofer i Medelhavet, enligt Gahrton, verkar vara förgrunden till folkmord.

I debatten med Willy Silberstein i Aktuellt påstår han sig vara medveten om skillnaderna, men vidhåller att det är rätt att tala i liknande termer. Men nazistanalogier är inte främmande för Gahrton. I kölvattnet av Israel-Libanon-konflikten 1982 ansåg Gahrton t.ex. att jämförelserna mellan Israel och Nazityskland anses vara ”riskabla”. Senare när han diskuterar Israel heter det att: ”Kvantitativt och tekniskt var nazismen lyckligtvis unik. Men kvalitativt, moraliskt? Tyvärr inte” (Återkomsten, sid. 435). För Gahrton verkade det endast vara verkningsgraden som skiljde Israel och Nazityskland åt.

Gahrton har även genom åren varit flitigt i att bortförklara allt som på ett eller annat sätt är grumligt eller direkt antisemitiskt. När Jackie Jakubowski i Expressen försökt rikta uppmärksamhet mot vad han menade var en tendens att göra judar kollektivt ansvariga för Israels krig och gav flera exempel. På detta svarade Gahrton. Främlingsfientlighet och rasism ”gäller i mycket liten utsträckning judar” (Expressen 17/11 1982). Och som vanligt är det ”försvarsadvokater för Israels expansionspolitik” som försöker tysta kritiken mot Israel och ”sätta munkavle på dem som kritiserar den israeliska politiken”. Gahrton skriver bl.a.:
Varför kommer då Jackie Jakubowski [och andra]… ständigt dragande med sina klagovisor om judar som syndabockar osv? Är de verkligen seriöst oroade för antisemitism av nazikaraktär i Sverige? Säkert inte.
Bachners skriver i sin avhandling:
Uttryck som bagatelliserar judefientliga yttringar eller förnekar existensen av icke-nazistisk antisemitism kan naturligtvis även bygga på okunskap. Ignorans tycks dock inte förklara Gahrtons agerande. Den hållning till antisemitismen han gav uttryck för 1982 kom att ytterligare radikaliserar under Radio Islam-debatten ett par år senare.
I en serie inlägg 1988 angrep Gahrton dem som tog avstånd från Radio Islam. I sändningarna öste förolämpningar över dess motståndare och påstod, bl.a., att Svenska Kommittén Mot Antisemitism (SKMA), som lämnade en anmälan till JK som senare inledde en förundersökning mot Radio Islam, egentligen var ute efter att strypa debatten om konflikten i Mellanöstern och ”vända uppmärksamheten från israeliska grymheter”. JK:s förundersökning (som senare ledde till fällande dom i rättegången 1989) var ”ett illavarslande tecken på undfallenhet inför en resursstark lobbyverksamhet” där de som kritiserade Radio Islam bedriver ”försmutsning av debatten”.

Gahrton har efteråt ljugit om att han inte skulle ha givit stöd till Radio Islam. Tvärtom var Gahrton var en av de ivrigaste försvararna och bidrog i sändningarna där han, bland mycket annat, pratade om att ”sionisterna har många motiv för att mörda Olof Palme”

Även om Gahrton slutade stödja Radio Islam ändrade har han inte märkbart ändrat sin syn på antisemitism. Gahrton använde nämligen samma debatteknik när han skulle försvara tidsskriften Mana 2008. Även då var det ”mäktiga intressen” som försökte tysta debatten om Israel.

Det är svårt att vara förvånad över Gahrtons agerande. Gahrton upprörs sällan av relativiseringar eller antisemitism (som han knappt anser existera) utan bestörtas av anti-antisemitiskt engagemang. Där tar han varje tillfälle i akt att förringa betydelsen av judehat och aktivt bekämpa de som uppmärksammar problemet.

1 kommentar: