”Holocaust Cartoon Contest” 2015


Då var det dags igen: den internationella ”håna Förintelsen – vinn pengar”-tävlingen. Den regimstödda antisemitiska tävlingen som trivialiserar och förnekar Förintelsen samt hånar dess offer. Tävlingen hölls senast när iranska regimen, via tidningen Hamshari, skulle bevisa ”Västvärldens hyckleri när det gäller yttrandefrihet” där judehat blev responsen på Muhammedkarikatyrerna i Jyllandsposten 2005. Muhammedkarikatyrerna bidrog till att Farid Mortazavi, grafisk designer på Hamshari, utlyste tävlingen den 6 februari 2006.

Andrapris i den statsfinansierade antisemit-tävlingen
Vinnarna utannonserats i november samma år. Förstaprisvinnare – och 12 000 dollar rikare – Derkaoui Abdellah från Marocko. En tecknare som publiceratsMSNBC av Daryl Cagle. Förstapriset tilldelades Abdellah för sin karikatyr av en lyftkvarn, med den judiska symbolen Davidsstjärnan, som placerade stenblock med bilder på koncentrations- och dödslägret Auschwitz Birkenau framför al-Aqsamoskén. Det är oklart vad som exakt menas med bilden, men den förmedlar bl.a. den ständigt återkommande idén om att judar ”använder Förintelsen"/”bara pratar om Förintelsen”/”beter sig som Nazityskland”. Andraplatsen, där 4000 dollar utlovades, tilldelades den brasilianska ”demokrativurmaren” och ”antirasisten” Carlos Latuff – vars bild föreställde en palestinier klädd likt en jude i koncentrationslägrena i Europa – och den franska högerextrema karikatyrtecknaren Françoise ”Chard” Pichard. Pichards karikatyr förnekar Förintelsen och framställer folkmordet likt ett pappersvägg med texten ”myten om gaskamrarna” undertill. Två judar språkar på franska, den traditionellt klädda frågar, fritt översatt, ”vem välte det på golvet?” varpå jude nr. 2 svarar ”Faurisson”; en av de mest inflytelserika judahatarna och Förintelseförnekarna i Europa.

Deltagarna i årets upplaga av den antisemitiskt statssanktionerade tävlingen kommer från 51 olika länder, däribland sex deltagare Belgien, tjugotre från Brasilien, en från Danmark, sexton från Frankrike, tre från Kanada, en från Sverige, tre från Tyskland och två från USA. Årets tema för karikatyrtävlingen är Benjamin Netanyahu + Adolf Hitler. På Irancartoon.com kan man läsa reglerna:
We Don't deny Holocaust,We are not Antisemite
But we have 3 important questions about Holocaust:
1-If west doesn't know any limit for freedom of expression, why they don't permit the researchers and historians to consider Holocaust?
2-Why should Palestinian oppressed people compensate Holocaust. The people that didn't have any role in world war II?
3- We are worried about another Holocausts such as Atomic Holocaust( Holocaust in Iraq,Syria and Gaza)
”Vi förnekar inte Förintelsen, vi är inte antisemiter”. Lögn – och tvärtom så prisar man antisemitisk propaganda och hyllar bilder som förnekar Förintelsen.

Tävlingens premisser är antisemitiska från början till slut. Problematiken bottnar i en selektiv retorik. Trots att det finns otaliga blodigare och, om man så vill, mer ”nazilika” konflikter och ockupationer historiskt och idag finns det inget land som så regelbundet framställs som ”dagens Nazityskland”. Demagogin, med rötter i efterkrigstida sovjetisk antisemitisk propaganda som fr.o.m. 1960-talet spreds till arabvärlden och senare även västvärlden, söker inte bara avlegitimera Israel som stat utan trivialiserar även Förintelsen och skuldbelägger kollektivt levande judar som lika goda kålsupare som sina förfäders bödlar. Den brittiske sociologen David Hirsch förklarar:
The question itself is fundamentally flawed. Auschwitz wasn’t any kind of positive learning experience, and the overwhelmingly majority of the Jews who had anything to do with the Holocaust learned nothing from it because they were killed by it. It wasn’t a learning experience and it wasn’t an experience which made people better, or more left-wing, or more anti-racist. There was no silver lining to the Holocaust.
Alla med lite kännedom om Förintelsen borde kunna avfärda sådana jämförelser som felaktiga, därtill har ”Förintelse-retoriken” länge varit ett centralt tema i efterkrigstida antisemitisk agitation. I FRA-undersökningen från 2013 svarade endast 18 procent att de aldrig hört påståendet att ”Israel beter sig ’som nazister’ mot palestinierna”.

Nazianalogierna förekommer ofta i legitimering av judehat som sk ”antirasism” Inte sällan kommer föreställningarna/anklagelserna i former som ”judarna borde ha lärt sig av Förintelsen att inte förtrycka och mörda” och/eller ”pga. vad de själva fått utstå tar sig judarna rätten att förtrycka och mörda”. En retorik som förekommer flitigt, och är långt ifrån något iranskt fenomen. (Här bör man notera att Förintelsen inte har samma plats som i det europeiska kollektiva minnet; i Syrien och Egypten erbjöds högt uppsatta nazister roller inom de då relativt nybildade staterna – Förintelsen kan förnekas av samma personer som i nästa andetag hyllar Hitler.)


En nyutkommen studie av German Bertelsmann Foundation visar på att 35 procent av alla tyskarna likställer Nazityskland folkmord på judarna med Israels politik gentemot palestinier, en utsaga som förvandlar offer till förövare. Enligt studien Group-focused Enmity (2011) menade 41% av de intervjuade européerna att ”judar söker dra nytta av att ha varit offer under nazitiden”. Enligt en svensk studie från 2006 instämde 26 procent helt eller delvis i liknande påståenden.

Detta fenomen beskriver den tyska historikern Wolfgang Benz i sin bok Was ist Antisemitismus som ”antisemitism inte trots, utan pga. av Förintelsen”.

Trots tävlings marginaliserade rykte ska man inte förringa nazist-analogiernas betydelse i den antisemitiska propagandan. Anklagelserna förekommer i bildform, i agitation av, bl.a., politiker och i textform från debattörer och journalister. Nazist-analogierna är knappast något som endast tillåts förekomma i diktaturers statsfinansierade hatmedier.

Uppdatering:
Pirouz Farmand, på den hetskt antisemitiska kanelen Press Tv, utanonserade den 25/5 2015 att man ska hålla en ny internationell karikatyrtävling. Denna gång riktar man udden mot terroristorganisationen Islamiska Staten.


Hela idén kretsar kring att USA, Israel, ”sionister”, etc., ligger bakom Islamisiska Staten. Antingen ligger ”judar” bakom IS som en rökridå för att minska kritik mot Israel, eller så profiterar de från IS, eller så har de iscensatt IS för att splittra Islam. Konspirationsteorier om radikalislamistiska och hätskt antisemitiska IS skulle vara skapat/styrt av ”sionisterna” sprider sig allt mer i sociala medier och framförs inte minst av medier i Mellanöstern. Nedanför följer några exempel från karikatyrtävlingen.

IS-krigare tillsammans med ”jude”. Denna implementerar även att judar skulle legat bakom
terroristattentaten i Paris.

Två bilder där ”judar” (tecknade i enlighet med klassisk antisemitisk fysionomi) och IS är samma sak och/eller lika goda kålsupare.
”Jude-barn” i famnen på IS-krigaren.

Atena Farghadinis teckning
Iran försöker framställa sig som ”yttrandefrihetens epicentrum”. Det stämmer självklart inte, och ibland kan det vara nyttigt att påminnas om hur det faktiskt ligger till. Nyligen åtalades Atena Farghadini för en teckning som framställde iranska parlementsledamoter som djur (läs Amnesty eller The Guardian). Iran är inte frihetens främsta fanbärare, långt ifrån. Tävlingarna som antingen går ut på att håna Förintelsen eller sprida konspirationsteorier om IS (ofta där judar och/eller USA är bovarna) är bara ett sett för Iran att sprida deras agitation. 

När det gäller pressfrihet rankas Iran som ”not free”. Amnesty International Report 2014/15 inleder med att skriva:
Iran får 90 av 100
dikaturpoäng av Freedom House
The authorities restricted freedoms of expression, association and assembly, arresting, detaining and prosecuting in unfair trials minority and women’s rights activists, journalists, human rights defenders and others who voiced dissent. Torture and other ill-treatment remained prevalent and were committed with impunity. Women and ethnic and religious minorities faced pervasive discrimination in law and practice. Flogging and amputation sentences were reportedly carried out, some in public. Executions continued at a high rate; juvenile offenders were among those executed. Judges continued to impose sentences of execution by stoning, although none were reported to have been carried out.
Humans Rights Watch skriver under yttrande- och informationsfrihet:
At least 40 journalists and bloggers were in Iran’s prisons at time of writing, according to Reporters Without Borders. On December 28, 2012, Supreme Leader Ayatollah Ali Khamenei publicly warned journalists and others against suggesting that Iran’s elections would not be free. January, authorities arrested more than a dozen journalists, apparently in connection with their coverage of the upcoming elections and alleged affiliations with foreign media but released most by late February. On October 28, authorities shut down the reformist daily, Bahar, five days after it published a controversial article thought to question a historical event in Shia Islam. They also severely cut back Internet speeds and blocked proxy servers and virtual private networks that Iranians used to circumvent government filtering of websites.
 Och så här fortsätter det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar