Uselt, Svenska kyrkan

Söndagen 8/2 2015 predikade Mitri Raheb i Uppsala domkyrka; en storsatsning från Svenska kyrkan håll. Förutom söndags-predikan var Raheb inbjuden till Teologifestivalen och utgiven på Svenska kyrkans bokförlag, Verbum, som tryckte Rahebs nya bok Tro under ockupation; Palestinsk bibeltolkning. Men reaktionerna uteblev inte, och inbjudan av kyrkoherden Raheb kritiserades bl.a. av Annika Borg och Johanna Andersson på DN Debatt.

Raheb, född och bosatt i Betlehem, har vid flera tillfällen uppmärksammats och kritiserats för grumliga och illaluktande uttalanden. Raheb har även deltagit i konferensen Christ at the Checkpoint – en konferens som samlat bl.a. förintelseförnekare, antisemiter, nazist-vurmare och terrorist-kramare. På samma konferens 2010 år tidigare talade Raheb om ”ett nytt sätt att tänka”; ett tänkande där ”Israel representerar Rom” – romarna som var utländska erövrare och brutala inkräktare. Vidare heter det att:
Jag är säker på att om vi gjorde ett DNA-test på David, som var från Betlehem, och Jesus, född i Betlehem, och Mitri [Raheb talar om sig själv i tredjeperson], född tvärs över gatan från den plats Jesus föddes, så är jag säker på att DNA skulle visa att det finns ett spår. Men om du tar kung David, Jesus och Netanyahu så skulle du inte få något, eftersom Netanyahu kommer från en östeuropeisk stam som konverterade till judendomen på medeltiden.
Raheb formulerar problematiska rasteorier för att påvisa sin poäng: de kristna tillhör Mellanöstern medan judarna är invandrare som inte har några ”DNA”-anknytningar till marken. Tankarna Raheb framför påminner starkt om de rasteorier som ofta framförs i antisemitiska miljöer, där judar egentligen är khazarer, ett nomadfolk som konverterade till judendomen. Khazarmyten reproduceras bl.a. hos judehatande Ahmed Rami, grundare bakom Radio Islam, som bl.a. ägnat hela inlägg på sin hemsida om just ”khazarjudarna”.

I Rahebs bok, I am a Palestinian Christian påstås bl.a. att judarnas ”egna erfarenheter av hjälplöshet har gjort dem maktgalna”. Boken går bl.a. ut på att bevisa hur palestinska kristna är mer historiskt och teologiskt berättigade marken i ”Det Heliga Landet” än judarna. I den bok som Svenska kyrkan lanserar i Sverige – och som såldes under Teologifestivalen till ett kraftigt rabatterat pris – driver Raheb tesen att Israel är rasistiskt stat och arvtagare till det romerska imperiet där han, likt tidigare, ifrågasätter den judiska kopplingen till marken. I en nyutkommen bok, Faith in the Face of Empire, utvecklar Raheb tankar om Israel som en ”imperialistisk kraft”, där Romarrikets handlingar jämförs med Israel där Israels statsterror mot politiska motståndare bedöms likt dödsstraff mot ”palestiniern Jesus”.

I Dagens Nyheter förklarar och ursäktar biskop Hans-Erik Nordin en ”utpekat palestinsk pastor”. Angående hans uttalanden om DNA svarar Nordin:
Jag var inte närvarande när han höll föreläsningen i Tyskland … Fast huruvida han verkligen sagt det har jag ingen aning om.
Nordin har ingen koll, med andra ord. ”Jag har aldrig varit i Paris, just därför är jag inte säker på om det ligger i Frankrike.”

Men ”om det visar sig stämma” (vilket det gör – Raheb har aldrig förnekat att han formulerat sådana tankar i sitt tal, talet som förövrigt finns sparat), frågar DN-journalisten, ”skulle det påverka ert samarbete med honom?”
Nej. Då skulle jag bara göra klart att på den punkten håller jag inte med honom. Det går inte att underkänna allt annat han har skrivit och sagt bara för det.
Så länge Nordin inte håller med Raheb ”på den punkten” är det fritt fram att legitimera hans åsikter, trycka han böcker, bjuda in honom som predikant och bortförklara och ursäkta hans uttalanden. Till SVT försvarar Nordin inbjudan med att ”om man ska ha inbjudna talare som tycker exakt som vi, hur smal åsiktskorridor blir det inte då?”

När Nordin får frågan huruvida Rahebs förespråkar ersättningsmyten förklarar Nordin anklagelsen grundfalskt. ”Tvärtom”, påstår Nordin. Det skulle alltså motbevisas i hans predikan (även om hans predikan 2015 inte utesluter att han tidigare förespråkat ersättningsteologin).

Det stämmer att Raheb inte torgför samma ståndpunkt som han gjort i bl.a. i boken I am a Palestinian Christian och i många andra uttalanden, men Raheb menar att det finns en ersättningsteologi; ”judar som ersätter det palestinska folket med det israeliska folket”. Raheb kidnappar och omdefinierar ordet ersättningsteologi och ger det en ny mening; en mening som passar hans politiska agenda bättre.

Ersättningsteologin kan beskrivas som uppfattningen att judendomen har varit en god och riktig religion, men att den vid en viss punkt i historien upphörde att vara det, och då ersattes av kristendom. Kristendomen är därför allt det judendomen en gång var, och troligen mer. Den teologiska antisemitismen uppehöll sig även med idéer om ”det nya förbundsfolket” och läran om utvaldhet knuten till kyrkan. Den principiella antisemitismen uppstod med kristendomen och gjorde anspråk på att ersätta och tränga undan det gamla förbundet, där fyllde ersättningsteologin en viktig funktion.

Svenska kyrkans ovilja att hantera och agera gentemot inbjudan av Raheb är skrämmande. ”Raheb är inte antisemit, han kritiserar ockupationen o verkar för framtid och fred”, twittrade Svenska kyrkan. Svenska kyrkan ser inte endast mellan fingrarna utan väljer även att bortförklara, ursäkta och rationalisera Rahebs uttalanden, något som är djupt beklagligt. Sorgligt nog verkar inte Svenska kyrkan se samma problematik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar