Långt ifrån första gången – Åsa Linderborg

Åsa Linderborg, kulturchef för Aftonbladet kultur, är ute och svingar, igen. Nu senast: en hyllningstext till Röda armén. Men det är långt ifrån första gången – och förmodligen inte sista – som Linderborg rör sig i grumligt vatten. Att Linderborg rationaliserar, ursäktar och försvarar antisemitism är nästan mer regel än undantag.

I en text publicerad 30/1 låter Linderborg läsarna tro att Stalin var anti-antisemit fram tills 1950, och – på grund av Israel – ”cyniskt nog” luttrades till sitt judehat. Israels ovilja att kooperera orsakar antisemitism. Därför, menar Linderborg, kunde man i ”sovjetisk press” läsa om ”’rotlösa kosmopoliter inte var att lita på’”.
Faktum är att Stalins antisemitism började innan Israel, som skapade antisemitismen i Sovjetunionen. Redan 1929 i Sovjetryssland upplöste Stalin kommunistpartiets judiska sektioner och satte punkt för perioden av en mer självständig judisk socialism och radikal jiddishkultur. Kriget var knappast över innan Stalin satte igång en serie antijudiska hatkampanjer. Den första kampanjen var ämnad att ta död på jiddishspråkiga artister och intellektuella och utplåna spåren av jiddishkulturen i det sovjetiska samhället. Därefter beordrade Stalin, att flera judiska läkare skulle avrättas som en del av den så kallade ”doktorskonspirationen”, där han påstod att det fanns en judisk "kosmopolitisk" sammansvärjning att mörda honom. Slutligen satte Stalin igång en serie rättegångar mot judar som anklagades för ”sionistiska sympatier och konspirationer”. Dessa rättegångar, som hölls i en anti- israelisk och antisemitisk anda, spreds till de sovjetiska sattelitstaterna i Östeuropa, med början i Tjeckoslovakien, där den välkända Slanskyprocessen inleddes. Att Israel skulle skapat antisemitismen i ”sovjetisk press” pga. ett distanserande gentemot Sovjetunionen är grundfalskt och trivialiserande.

Men – som tidigare nämnt – det är knappast första gången Linderborg rationaliserar, ursäktar och försvarar antisemitism. Det är svårt att hålla koll på hur många fall och gånger – men detta är ett axplock:

·      Försvaret av Günter Grass
·      Försvaret av den antisemitiska tidskriften Mana
·      Linderborgs icke-konsekventa hållning där hon anser att förintelseförnekare ska få publiceras och bjudas in till offentliga evenemang, men hyllar folk som bemöter fascister med våld

Slutligen: få om än någon tongivande röst har ursäktat, försvarat och rationaliserat antisemitism så mycket, så ofta och så frekvent som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar