Jan Guillou hånar och förnekar antisemitism

"För dem, som vill framställa Sverige som ett antisemitiskt snarare än islamofobiskt land, är varje lögn och överdrift ett av det höga ändamålet helgat medel”, skrev Jan Guillou i Aftonbladet (22/2 2015).
I sin text hånade Guillou judars förståeliga rädsla och trivialiserade antisemitism. Istället för en obefogad ”hysteri” kring hat och fördomar mot judar borde man, enligt Guillou, tala om hat och fördomar mot muslimer – ”den dominerande formen av svensk rasism”. Guillous utfall är knappast förvånande, enligt honom är det aldrig ”läge” att tala om antisemitism – ett mönster han fullföljt sedan 1970-tal. 2001 förklarade Guillou antisemitismens icke-existens, judehatet utgjorde nämligen ”förra århundradets stora politiska farsot”. Inte ens nazisters antisemitism är värt att notera, fastslog Guillou 2002: ”Via radio och tv har vårt beklagliga men lilla fåtal nazister tipsats om att de kan ringa in svammelhot till en judisk församling och sedan få det uppspelat i något etermedium som bevis på det fasansfulla som håller på att ske”. Samma nazister har Guillou beskrivit som harmlösa ”homofiler” (en homofob referens till alla mord och hatbrott mot homosexuella). I höstas försvarade han myten om svensk borglighets okunskap om vad som hände de europeiska judarna under kriget – grova felaktigheter om Förintelsen som fick stå oemotsagda i SVT.

Guillous retorik skulle också ses som en del av ett större mönster som handlade om att skyla över antisemitism för att diskutera Israels ockupationspolitik. En beaktansvärd oförmåga att kunna hålla två bollar i luften samtidigt. Guillou han har otaliga gånger genom åren gjort sitt bästa för att bagatellisera, ursäkta och ibland t.o.m. försvara fördomar och hat mot judar; judar som beskrivs som ”priviligierade”.

Antirasism är inget nollsummespel – Guillou är det utmärkta motbeviset. Guillou förringar, ursäktar och ibland försvarar antisemitism, samtidigt som han bedriver en rasistisk agitation mot romer. Han sprider osanningar om att vissa former av rasism är mer ”aktuella” eller ”farliga” än andra och därför kräver all uppmärksamhet. Inte heller stämmer det t.ex. att islamofobi ”ersatt” antisemitism, åsikter han inte står ensam om att torgföra. Sådana påståenden är politiskt motiverade och/eller resultatet av okunskap. Forskningen visar snarare att olika former av rasism existerar samtidigt, och inte sällan underblåser varandra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar