En tävling i lidande?

”Judiska lobby- och intressegrupper är rätt mäktiga i Storbritannien och USA” kunde man läsa den 27/1 (Förintelsens minnesdag, 70 år sen befrielsen av förintelse- och dödslägret Auschwitz) i ett blogginläggThe Huffington Post författad av Sophia Eribo. Rubriken till blogginlägget löd ”Ja, låt oss ’aldrig glömma’ men låt oss även minnas den svarta Förintelsen”. Senare i inlägget framgår det att ”svartas Förintelse” var den transatlantiska slavhandeln.

Hennes retorik för tankarna till konspirationsteorier om ”judiska” gruppers påstådda makt i olika länder. Skribenten ägnade även stora delar av sin text åt att måla upp bilden av judar som en priviligierad grupp – som själva bär ansvar för hatet och hoten mot dem. ”Judar har”, menade Eribo bl.a., ”inget monopol på lidande” – som om någon någonsin påstått det. Dessutom måste judarna sluta upp med den ”offermentalitet” som kan få ”andra minoritetsgrupper att känna en bitterhet som kan misstas för, eller t.o.m. förvandlas till, antisemitism”. Eribo hävdar även att de judar som emigrerar från Frankrike, egentligen, gör det pga. ekonomiska orsaker – inte antisemitism.

Retoriken känns igen, och är knappast ny. Liknande försök att förvanska innebörden av begreppet Förintelsen (kopplad till en specifik historisk händelse) sker även bland svenska debattörer. Värdeord använda i anknytning till Förintelsen anammas och ges ny betydelse. I en paneldiskussion hos Café Pan-Afrika diskuteras minnet av den ”Afrikanska Förintelsen”.
I en annan textDagens Arena kritiserar Kitimbwa Sabuni, Zakaria Zouhir och Mohamed Yassin Thomas Mattsons publicering av den grovt rasistiska texten av Ulf Nilsson i Expressen. Där påstås det:

”Allt nazisterna dömdes för i Nürnberg gjorde kolonialmakterna på en större skala i sina kolonier. Att det inte fått samma plats i historien och samma respekt i vår samtid beror förstås på att förövarna vann de europeiska världskrigen och att deras offer inte var vita.”

Judar och romer är båda ”vita” – anledningen till att det uppmärksammas. I texten fortsätter artikelförfattarna och menar på att det finns en ”europeisk förintelse” (till skillnad från de ”andra Förintelserna”) och att Ulf Nilsson är ”förintelseförnekare”. Förintelsen är inte ett begrepp som kan användas som en synonym till folkmord eller tragedier generellt; det har historiskt varit och är namnet på ett specifikt historiskt skeende. Att använda sig av begreppet för att vinna billiga poänger är både smaklöst och trivialiserande. I detta fall försämrar och försvårar det kunskapen om och förståelsen av både kolonialmakters grymheter och Nazitysklands folkmord.


Eribos formuleringar är uppenbart fördomsfulla, och vanligt förekommande i antijudisk propaganda. Något även Eribo själv kanske inser. I slutet av sitt inlägg skriver hon nämligen, föga oväntat, att hon ”riskerar att bli stämplad som antisemit”. Eribos försvar: hennes bästa vän är, såklart, minsann ”en halvisraelisk, sekulär jude”. Eribos blogginlägg på Huffington Post är ett exempel på att uppmärksammandet av Förintelsen och andra brott mot judar genom historien irriterar många. Det aktiverar latenta antisemitiska föreställningar och attityder och torgförs inte minst av vanligt folk i samhällets mittfåra.

En något kortare version publicerades på Judehatet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar