Att förneka antisemitism är illa – att berättiga hat är värre

Den 18 januari intervjuades den brittiska religionshistorikern och författaren Karen Armstrong på en nederländsk blogg där hon hävdade att den antisemitiska terrorattacken mot en kosherbutik i Paris tidigare denna månad, då fyra människor mördades, ”handlade om Palestina” och ”inte hade något med antisemitism att göra; många av dem [terroristerna] är själva semiter”.

Armstrongs uttalande är problematiskt, av en rad olika anledningar. Hon förnekar den uppenbara antisemitiska dimensionen där de judiska offren mördades just för att de var judar (något mördaren Amedy Coulibaly själv bekräftade). Hon benämner den antisemitiska attacken som en ”supermarket attack” – jaha, lite ”vilken affär som helst”, tänker man. Armstrong kan inte ens erkänna att det handlar om en judisk matbutik.

Hennes tal om att attacken skulle handla om ”Palestina” skiftar inte bara fokus från de verkliga motiven utan insinuerar också att det inte är konstigt och kanske t.o.m. förståeligt att judar världen över mördas pga. Israels politik. Detta eftersom att ”de” (judarna? sionisterna? vilka menar hon?) försöker ”erövra Palestina och det pratar vi inte om”.

Dessutom menar Armstrong att även mördarna var ”semiter”, och därför inte kan vara antisemiter. Sådan retorik är hon långt ifrån ensam om, det är ett väldigt vanligt argument – inte minst bland dem som ursäktar eller försvarar judehatare (se t.ex. här, här, här, här, här, här, här, här och här). Termen ”antisemitism” myntades eller åtminstone populariserades i Tyskland på 1870-talet och var en produkt av dåtidens sammanblandning av vetenskaplig indelning av olika språk (en av många s.k. språkgrupper är semitiska språk, som t.ex. hebreiska och arabiska) och ovetenskapliga indelningar av människor i olika ”raser”. Judarna påstods av vissa vara en ”semitisk ras”. Den rasistiska judefientliga rörelsen i många europeiska länder knöt an till detta, kallade sig med stolthet ”antisemiter” och sa sig bekämpa en påstådd ”semitism” – med vilket man menade ”den judiska rasens” påstådda negativa inverkan på bl.a. nationens biologi, kultur, politik och ekonomi. Trots att det aldrig funnits någon ”semitism” eller ”semitisk ras” som man kan vara ”anti”, så har termen ”antisemitism” länge varit synonymt med fientlighet och hat mot judar – även bland dem som motsatt sig fenomenet. De som talar semitiska språk tillhör olika folkgrupper, men antisemitismen har alltid bara vänt sig mot judarna. I motsats till vad många tror och/eller påstår kan alla – inklusive araber (och för den delen judar) – hysa och ge uttryck för antisemitiska attityder och föreställningar.

Det är ytters häpnadsväckande att en religionsvetare, författare och forskare kan utrycka sig så historielöst och trångsynt. Armstrong blundar och förnekar inte bara antisemitism – hon berättigar även antijudiska attacker.


En något kortare version publicerades på Judehatet.

2 kommentarer:

  1. Karen Armstrong har tidigare visat att hon har antisemitiska synpunkter så vad hon tycker eller tänker bryr jag mig inte om alls

    SvaraRadera
  2. Samuel, tyvärr så är Karen Armstrongs aversioner mot judar rätt uppenbara för var och en som har försökt läsa någon av hennes böcker, ersättningsteologin lyser igenom klart och tydligt. Detta är m.a.o. inget nytt, men väldigt förvånande att det inte har uppmärksammats mer.

    SvaraRadera